Om oss


Lite om mig

 

Peter

Tidigt tog pappa med mig till Sjölandasjön i Sjuntorp för att meta aborre och med ett växande fiskeintresse kom också jaktintresset.

Fick som 7-åring tjatat till mig ett begagnat luftgevär av märket Diana 25. Visst saknades det en och annan skruv, men det löstes enkelt och smidigt med en rulle eltejp och lite plastic padding. Medlemskap löstes i Sjuntorp pistolskytteklubb där jag var aktiv i ca 9 år.

När jag var 11 år tog jag kontakt med Anders på berget, han var en storjägare och hundman. Han födde upp fasaner och hade både vorsteh och hamiltonstövare. Det var med en stor klump i halsen och darriga knän som jag tog mod till mig och ringde på dörren och på den vägen är det. Jag skaffade min första hund som 14-åring. Det var en blandrashund, en drever/hamiltonstövare. Jag ville ju helst haft en renrasig drever som min kompis Mikael och hans far hade, men eftersom min far inte själv var jägare och intresserad av jakt så fick det bli en blandras. Det var det som veckopengen räckte till. 100 kr kostade hon, såg ut som en liten byracka men jaga kunde hon.

Istället för moppe blev det en hagelbössa som jag fick egen jaktlicens på vid 15 års ålder, mycket på grund av att jag tävlade aktivt i skeet. Fick 1983 efter att ha övertalat mina föräldrar om vikten av en god apportör vid fågeljakter överta en golden retrivertik av min syster som tyvärr fått allergi i familjen, Candy var då 3 år.

Med hjälp av böckerna Träna din retriver samt boken Apport börjades det tränas för glatta livet. Lyckades efter stor beslutsamhet och grubbleri få fram henne till ett 1:a pris i ökl. Jag fick inte mycket gratis av henne men är en av de hundar jag lärt mig mest av. Fick med henne min första valpkull 1984 och registrerade samtidigt mitt kennelnamn Fågelfinnarens.

1985 gjorde jag min militärtjänstgöring som hundförare på Såtenäs flygflottilj. Fick då jobba med schäfer och rottweiler. Två mycket duktiga civilanställda instruktörer vid namn Anders Gustavsson och Erki Kartinen lärde mig allt de kunde i lydnad, bruks och skydd. Det var ett lärorikt år som jag inte skulle vilja ha ogjort.

Efter militärtjänstgöringen skaffade jag min första labrador Iliadens Faistos Fe. Det jag lärde henne på 3 månader tog det mig 3 år att lära min golden. Hon blev svensk jaktchampion, men tyvärr sprang Fe och min unga hamiltonstövare ihop ute på åkern vid en kvällsrastning så hårt att hon bröt benet i hasleden. Hon blev aldrig riktigt bra efter det så det blev inga mer provstarter med henne.

1991 hade jag en valpkull på Fe och behöll en hane, Fågelfinnarens svarte Alec, en underbar jakthund på alla sätt, tog två raka 1:or i ekl varav en 1:a med HP. Den andra ettan tog vi i Norge. Vi blev också godkända på praktiskt jaktprov. Omständigheter i mitt liv gjorde att det inte blev någon mer provstart med honom men han var alltid min trogne följeslagare på jakterna.

Efter några hundfria år då jag startade upp min firma Strömslunds golv och kakel så skaffade jag 2005 wachtelhunden Aya. Eftersom jag alltid haft både drivande och apporterande hundar tidigare tyckte jag att det var praktiskt att få allt i en hund. Tyvärr blev det inte riktigt som jag tänkt mig. Fick en bra kortdrivare men ingen vettig apportör trots idogt tränande, så det fick bli labrador igen.

Lägger det mesta av min lediga tid på jakt och träning med mina hundar. Något som också roar mig är att laga god mat och att måla akvarell.

Fågelfinnarens Kennel